Bilder på Balingsta kvarn

Här är några bilder på Balingsta kvarn tagna Hans Wångberg 2004-2005, Bo Nordberg och Staffan Rahm 2011. Klicka på dem så får du en större version. Längst ner finns historien kring kvarnen.

Balingsta kvarnFramsidan i vinterskrud

 

 

 

 

 

 

Balingsta kvarnFramsidan från Sundby

 

 

 

 

 

 

Balingsta kvarnBaksidan i vinterskrud

 

 

 

 

 

Balingsta kvarnDetalj av vingarna

 

 

 

 

 

Balingsta kvarnInteriör från Balingsta kvarn

 

 

 

 

Balingsta kvarnInteriör från Balingsta kvarn

 

 

 

 

Balingsta kvarnInteriör från Balingsta kvarn

 

 

 

 

Balingstas, Sundby och Gladö gårdars samt Balingsta kvarns historia

Balingstas namnändelse -sta visar att här funnits bebyggelse sedan folkvandringstig omkring 500 e.Kr.

Häradshövdingen Nils af Zelléns maka, Anna Charlotta Salonius, född 1777, var så fäst vid gården att hon ville bli på dess mark för evigt. Vid sin död 1844 jordfästes hon på en kulle helt nära stranden dit hennes kista bars från Huddinge kyrka. Hennes grav med ett järnkors återfinns än i dag på platsen.

Hon hade själv valt ut en annan plats närmare gården, vilket gör att hon är uppe och spökar på nätterna. Enligt folktron dessutom med en lykta i handen.

Sonen, Nils Wilhelm af Zellén, var en kändis i Stockholms nöjesliv vilket kostade så pass att han tvingades sälja Balingsta via grosshandlare Tydén till konsul Zacharias Michael Franzén, son till härnösandsbiskopen och skalden Frans Michael Franzén.

Under Franzéns ägotid planterades den ännu kvarvarande allén 1864. Då tillkom också den första bron, som till största delen var en brobank, över Orlången.

Det var också under hans tid som kvarnen flyttades till sin nuvarande plats, år 1877. Balingsta hade ursprungligen en skvaltkvarn (vattenkvarn med liggande vattenhjul) belägen bakom Balingsta gårdsbyggnad nere i dalen vid ån från Mörtsjön till Orlången. Väderkvarnen flyttades hit från okänd plats norr om Stockholm. Då kvarnverksamhet var skattebelagd skulle kvarnflytten ha meddelats till socknen, men så skedde inte varför detta måste ha varit ett av Huddinges första svartbyggen.

Balingsta köptes 1918 av den finske direktören O. Nycop. Han blev känd av två orsaker. Dels for han omkring i trakten i ryske tsarens ekipage och dels gick han i konkurs varför ingen av hantverkarna som anställts för att renovera huvudbyggnaden fick någon ersättning. En klarade sig, sadelmakaren, som hade hävdad att han skulle ersättas enligt det gamla dagspenning-systemet. Så hade skett varför han vid varje arbetsdags slut hade hämtat ut sina pengar.

Svenska frälsningsarmén köpte gården i början av 1920-talet och drev Balingsta med hjälp av en befallningsman, patron kallad. På gården bedrevs utbildning av frälsningsofficerare vilka ibland var förlagda i kvarnen. Man kan se inskriptioner (kladd) i kvarnen från den tiden.

Under andra världskriget var manbyggnaden vid Balingsta ett upptagningshem för flyktingbarn.

Balingsta inhandlades i slutet av 1900-talet av Huddinge kommun. Huvudbyggnaden och en del andra byggnader är dock idag friköpta och därmed privatägda.

Gravar och namnet är vikingatida. Dock har man funnit stenyxor som visar att här fanns folk för 4500 år sedan.

Den kända historien börjar med att kaniken Brynulf testamenterade Gladö kvarn till biskopen i Strängnäs 1330. Gladö kvarn, som var en kombinerad stamp- bräd- och mjölkvarn var en källa till ständiga tvister mellan Strängnäs stift och ätten Svart under 150 år.

Sundby hade Gladö som huvudgård. Den var redan på 1300-talet frälsegård för ätten Svart. Sundby var en utgård bestående av två hemman, ett prebende till Strängnäs domkyrka, (underhöll en lärare, munk, med mat och pengar) och en frälsegård som alltså betalade sin skatt till familjen Svart.

Jon Jönsson testamenterade Gladö till biskopen i Strängnäs 1519. Den ”rättmätige” ägaren som hade protesterat mot donationen, sonen Svarte Sven, avrättades vid Stockholms blodbad 1520.

Det var en myckenhet av skriftväxling mellan biskopen i Strängnäs, kungen och Jon Jönssons arvingar. Det gällde fortfarande framför allt kvarnen som uppenbarligen var mycket inkomstbringande. Per Svensson Svart på Gladö. (Svarte Svens son Per) vann målet med Gustav Wasas gillande och stod som ägare till Gladö, Sundby, Stenstorp och Stensättra från mitten av 1500-talet. Gladö går därefter i arv huvudsakligen på kvinnosidan.

Peder Svart blev biskop i Västerås under namnet Petrus Anreæ Niger. Han skrev såväl liktalet över Gustav Wasa som en krönika över Gustav Wasas regeringstid som till inte allt för länge sedan betraktades som sanning. Vem har inet hört talas om Gustavs skidåkning i Dalarna? Nutida forskning har visat att han även passade på att göra ätten Svart både äldre och finare än den egentligen var.

Gustaf Bång var ägare till Gladö 1904-1917. Han restaurerade färdigt manbyggnaden och lät även bygga fortet vid Ebbadal under första världskriget. Detta ingick i ”Korvlinjen” som i sin södra del gick från Fittja till Riksten där den böjde av mot Sundby och vidare ut till Erstavik något som i hela sin sträckning bekostades med privata medel.

Ägaren till Sundby från 1926 var Carl Malm. (Ägare till Nya Cementrörsfabriken i Barkaby och Huddinge mejeri.) Under hans tid avstyckades Gladökvarnsdelen i 400 fritidstomter.

Malms hade låtit mura om skorstenarna men antagligen inte lagt något mynt under. Enligt de gamle så brydde sig familjen Malm inte heller om att hålla sig väl med hustomten och ställt ut gröt till honom. Så gick det som det gick, annandag jul 1941 tog huset eld. Brandbilen körde i diket vid Ekhallen (avtaget vid Lännavägen). Isen var så tjock att det tog en avsevärd tid att få hål, dessutom var det så kallt att vattnet frös i brandslangarna. Under tiden hann huvudbyggnaden brinna ned totalt. Brandkåren fick inrikta sig på att rädda stallbyggnaden som låg i vindriktningen.

Carl Malm sålde Sundby 1950 för 1 308 000 kronor till Huddinge kommun.

På 1960-talet skulle en zoologisk trädgård anläggas i Sundby. Detta var en idé av stockholmsborgarråden Helge Berglund och Hjalmar Mehr, men därav blev intet.

På 1970-talet kom ett nytt förslag. Nu skulle det bli ett Sommarland. Den här gången var det Skaras sommarland som skulle utmanas En pampig anläggning med en linbana över sjön. Av detta blev det en damm och en liten bro i övrigt lika som föregående, det vill säga intet.